jag på bild

Porträtt

 
Ni kanske minns att jag berättade att jag ställde upp som modell för Celine häromveckan! Här är några av bilderna från den onsdagen. Det kändes väldigt konstigt att vara framför kameran istället för bakom den (och jag trivs 100x gånger bättre bakom den, hah) men vi snackade på under tiden så det var rätt trevligt ändå. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hon är så duktig, Celine!!!

kommentera (3 kommentarer)

edi -> jkpg

Vardagligheter

 
 
 
Tidigt imorse packade jag mina sista grejor, tog en sista spegelselfie, torkade av alla ytor i room 5, flat 48 och drog mina två resväskor uppför Leith walk till spårvagnen. En flygresa, en borttappad bussbiljett, en pressbyrån-varmkorv, en bussresa, ett soligt Stockholm, en kompisdejt och ytterligare några timmar senare har jag nu bara 1.5h timme på dagens andra buss kvar innan jag blir upplockad av familjen min i Jönköping. 
 
 
 
 
Klädde av mina anslagstavlor som det sista av flyttpackningen igår, och så var rummet som varit mitt i 9 månader inte längre mitt. Vet att jag tjatat om detta i ungefär tre inlägg på raken nu men jag är så himla ledsen att mitt första uni-år är över. Jag har skapat så många nya minnen, utforskat så många nya ställen, provat på så många nya saker, lärt känna så många nya människor, växt så mycket som person under dethär året. Om jag fick chansen skulle jag leva de senaste nio månaderna tusen gånger om. 
 
 
 
De senaste tre timmarna på bussen Stockholm-Jönköping har jag stirrat ut genom fönstret, lyssnat genom mina Edi-spellistor, fått ta mig i kragen rejält för att inte sittdansa och sjunga med, gråtit en skvätt. Mottagit sms från mamma som säger att hon bäddar sängen åt mig, svarat mina vänner som undrar när exakt jag når Jönköping, svarat på pappas otåliga sms om hur långt det är kvar. Gång på gång återkommit till tankespåret om hur galet lyckligt lottad jag är. Jag kan inte ens tänka mig hur livet skulle blivit om jag inte sökt till Edinburgh, eller om jag inte kommit in. Om de människor som omger mig i min vardag inte funnits där. Det är så värt att drömma stort och göra sitt bästa. Kom ihåg det kidz. 
 

kommentera (1 kommentarer)

tänkt på över en typiskt millennial avocado toast

Vardagligheter, Ätbart;

 
Äter min sista rediga frukost i lägenheten jag ska lämna imorgon morgon. Gwyn städar sin del av köket, Emily sitter i soffan mitt emot mig. När jag kommer tillbaka till Edinburgh i höst kommer jag bo på andra sidan stan. Det känns både kul och sorgligt på samma gång. Kul, för lägenheten kommer inte längre vara ett standardiserat studentboende med gröna fejkskinnsoffor och skrikande anslagstavlor, för jag kommer bo närmare alla mina vänner här i stan. Sorgligt, för att havet kommer vara längre bort, sorgligt för jag har verkligen blivit kär i dehär kvarteren, lärt mig gatorna utantill.
 
 
 
 
Tänk att detta är livet. Man flyttar, man odlar fram dendär känslan av hemma, man blir lite kär. Sen rycks man upp och kastas om landar på en ny plats. Får nya gator att lära känna, nya säkra hem från klubben-vägar att nöta in. Nya mataffärer att handla på, nya postkontor att bli stammis på. Fy vad kul det är ändå, livet?
 

kommentera (1 kommentarer)