om morgnarna, om dagarna, om kvällarna

Skrivet, Vardagligheter;

 
Jag försöker vänja mig vid att vakna tidigt. Sätter alarmet en halvtimme tidigare än jag gissar att resten av familjemedlemmarna lämnar huset men är aldrig uppe ur sängen i tid för att säga hejdå till dem ändå. När jag väl stiger upp är kaffemaskinen den första jag vänder mig till. En dag en halv vattenmelon och surimi på friterat bröd till frukost i solen. En annan dag risgrynsgröt som bara behöver värmas på i mikron. Kontraster. Och till allt, iskaffe med mörk sirap och sojamjölk i. 
 
Om morgnarna tvingar jag mig till att läsa minst ett kapitel i min bok. Dendär jag började läsa för nio månader sedan, kanske mer, men aldrig fortsatte med. Tycker den är väldigt intressant, men det är så ovant att läsa. Läsa på riktigt liksom, inte bara skumma genom för att förstå textens essens och stryka under citat som kan lirkas in någonstans i ens uppsats eller memoreras till ett potentiellt tentasvar. Sen hänger jag tvätt och skurar golv eller kanske tömmer jag diskmaskinen och lämnar kommentarer på någon annans blogg. 
 
 
 
 
Om dagarna försöker jag träffa människor. Det känns så viktigt, just nu, att få komma ut. Hur motsägelsefullt det än låter tror jag det är bra för min introverta själ. För jag vill ju. Kanske inte alltid innan, men varenda gång efter. I onsdags träffade jag Ellen och vi gick halva Jönköping runt och pratade om att plugga i en stad som till att börja med inte är ens egen, om snubbar vi dejtat, om hur tiden förändrar det mesta. Hon tyckte det verkade som att jag "levde life" (tack, Ellen, jag tar det som en komplimang) och ja, det tycker jag också. Men just nu känns det som att livet är på paus. 
 
Jag försökte förkara det för Johanna igår, när vi sågs efter en och en halv månad isär. "Jag lever ett dubbelliv" hävdar jag. Jag är samma person, men jag blir annorlunda när jag placeras i två så olika sammanhang. Jag mår annorlunda. Inte nödvändigtvis sämre eller bättre, men definitivt annorlunda. Tror det är omställningen som är jobbig att hantera. Jag vet liksom inte vart jag har mig själv. Plötsligt måste jag förhålla mig till andra igen och det är inte bara en omställning i tanken utan också ett pussel med tid som jag glömt bort hur man får ihop. 
 
Ibland jobbar jag om dagarna och då hinner jag inte fundera så mycket. Drar inte berättelsen om mitt dubbelliv för människor jag just träffar och ska jobba jämsides med i sommar. 
 
 
 
Om kvällarna kommer jag hem till det som varit livet i minst tio år. Pappa på soffan, min lillebror framför TVn i sitt rum, mamma sittandes någonstans med en kopp kaffe och en tidning eller mitt uppe i något projekt. Det känns tryggt men också konstigt. Som att förflytta sig bakåt i tiden, litegrann. Mamma säger något om att jag fått ett brev, men jag hör det inte först. Hittar det på det stora bordet i vardagsrummet senare. Pappa lutar sig över min axel och frågar nyfiket, nästan ivrigt vem det är ifrån. Det står ingen avsändare, han har kollat. Men jag vet, och jag ler för mig själv. 
 
Om kvällarna känner jag också ett galet sug efter något. Det tog mig nästan två veckor att lista ut, men jag har insett nu att det jag går runt och är sugen på är mitt kvällste. Det som jag blev så van vid att dricka i Edinburgh. Vi drack alltid kvällste, oavsett om klockan var tio eller halv fyra på natten när vi gick och la oss.  Jag dricker grönt istället för svart här hemma, av den enkla anledningen att jag inte orkat införskaffa något annat än det som redan fanns. Kokar det när familjen gått och lagt sig och sätter mig i skräddarställning på den blommiga soffan i vardagsrummet. Den som är vänd mot det stora fönstret i vilket solen går ner om kvällarna. Föreställer mig att för varje varm klunk så lägger saker sig till rätta. 
 
 
 

kommentera (3 kommentarer)

en lördag på bergebotorp

Resor

 
I torsdags fyllde min mamma år och efter att ha jobbat klart på fredagskvällen pitchade hon en idé om att vi skulle hitta på något över helgen. Kanske åka någonstans. Så vi kollade väderkartan och surfade in på booking.com och en kvart senare hade vi bokat ett litet gammalt soldattorp på östkusten för en natt. 
 
 
På lördagsmorgonen åt vi helgfrulle med extra allt, packade ner mat, badkläder, lakan och tre flaskor myggsprej och rullade iväg. Med extrastopp för alla loppisar som syntes till utmed vägen!
 
 
Typ denna som till exempel sålde gamla ölflaskor
 
 
 
Och en skrikande rosa julgran! Den köpte vi inte. 
 
 
 
När vi kom fram hälsades vi välkomna av värdfamiljens hund som vi inte blev kompisar med förrän dagen efter. Här är den lelle torpstugan (under blå himmel tjoho!!!).
 
 
Här är pappa!! Det var lågt i tak så han fick knappt plats upprätt någonstans förutom på trappan.
 
 
 
Vid dethär laget var klockan kring lunchtid och vi var lite hungriga så vi dukade upp lunch! Bland annat en sillcheesecake som mamma hade *slängt ihop* kvällen innan och som var förvånansvärt god? Och jordgubbar och ost såklart - sånt som är nödvändigt ni vet. 
 
 
 
Har fått lov att få dela med mig av receptet till denna så ska göra det i något inlägg snart! För övrigt ett lifehack jag lärt mig från min mamma: alltid ta med sig egen kniv när man ska bo någonstans där man ska laga mat p.g.a. de som finns brukar inte vara vassa och att dras med en slö kniv förkortar livet känns det som. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Efter att ha käkat lunch promenerade vi över ängarna ner till sjön. 
 
 
 
Där fanns en sånhär gunga över vattnet!!! Som dessutom inte var kallt!!! Jag mådde prima och lät alla veta genom det allsmäktiga Internet
 
 
 
Pappa solade i sina nya trendiga brillor. Kvinnan ur värdfamiljen kom fram och berättade att vi fick låna deras två kanoter om vi ville och paddla genom en "Amazonas-kanal" till sjön Toven. Det ville vi!
 
 
 
 
 
Aaaah oooooh sa vi andra medan mamma mest var orolig för att vi skulle välta och ramla i. 
 
 
 
Alltså ser ni hur rogivande!!!1 Vill göra dethär varje eftermiddag, tror jag skulle bli världens mest harmoniska människa då. Glöm mindfulness meditation och yoga. Att få paddla genom "Amazonas-kanalen" är allt jag behöver. 
 
 
 
 På väg tillbaka stötte vi även på denna fina som min lillebrorsa misstog för ett rådjur???
 
 
 
 
 Varsågoda - jag och min fula utväxt!!! Måste göra något åt den snart men vet inte om jag vågar. 
 
 
 
Efter paddlingsturen ville mamma gå och utforska skogen och se kanalen från bron vi paddlat förbi så då gjorde vi det. 
 
 
 
Jag glömde att spraya på myggsprej och förbannade mig själv för detta vartannat steg. 
 
 
 
 Såg barn vid en liten sandstrand längre bort men annars var vi helt själva. 
 
 
Okejdå vi och myggen. Och denna lilla goding som hade koll på att rött är inne denna sommar (eller är det kanske inte det? jag har ingen aning). 
 
 
 
Sen gick vi tillbaka till vårt lilla inhägnade torp och lagade och åt middag. Så småningom blev det för myggigt ute och vi fick flytta in till vardagsrummet med cirka 1.80 i takhöjd och bara tyska kanaler på TVn. Topp tre mysigaste lördagarna hittills iår! 
 
 

kommentera (4 kommentarer)

alla bruna bananers räddning

Ätbart | Taggar: banankaka

 
Nu när jag är hemma och har Fri Tillgång Till Det Outtömliga Skafferiet kan jag passa på att baka annat än kombinationer av smör ägg mjöl och socker i mikrovågsugn. Kul va! 
 
Häromdagen, närmare bestämt dagen innan vi for iväg på vår lilla helg-retreat till östkusten, bestämde jag mig för att göra någonting åt de tre bananerna vars tid innan de förflyttas från fruktskål till soptunna hade tickat på väldigt snabbt. Vad är alla bruna bananers räddning (...när frysen är proppfull)? Banankaka!
 
 
 
 
Du behöver: 
 
3 bruna bananer, eller bara tre bananer som är tillräckligt mogna för att mosa. 
75g smör (som du smälter! så många recept är så otydliga med detta tycker jag)
1 tesked vaniljsocker (eller så häller du bara lite direkt ur burken)
1.5 dl strösocker
2 matskedar mörk sirap (på ett ungefär)
1/2 tesked salt
1 tesked bikarbonat (skulle gissa på att 1.5 tesked bakpulver också skulle funka)
2 matskedar mjölk
2 ägg
100g mörk choklad 
3 dl vetemjöl
 
 
Du gör såhär:
 
1. Du sätter ugnen på 175° (eller så glömmer du detta och måste vänta på att den ska bli uppvärmd innan du kan stoppa in den smetfyllda formen som är mer redo än du någonsin varit).
 
2. Du smörar en valfri bakform (alternativt klär den i smörpapper). Det blir en del smet men kakan blir inte jättemycket större än smeten så du behöver nog inte oroa dig för att den ska rymma ur formen så som typ vissa muffins brukar göra. 
 
3. Du blandar det smälta smöret med socker, vaniljsocker, salt och sirap.
 
4. Sen delar du äggen och blandar i gulorna. Äggvitorna sparar du i en annan skål för de ska du ha senare i steg åtta. 
 
5. Nu är det dags för bananerna! Förhoppningsvis har du delegerat bananmosandet till en familjemedlem/kompis/partner p.g.a. tråkigt moment. Oavsett vem som utfört mosandet blandar du ner bananmoset i smör och sockersmeten. 
 
6. Du hackar chokladen i lite lagom stora bitar. Inte heller jättekul moment. Det fick min lillebror göra (exempel på utmärkt delegering). Sen blandar du i den i smeten. 
 
7. Vid dethär steget är du rätt trött och lite irriterad på antalet köksredskap du kommer behöva diska men också NÄSTAN FÄRDIG så du fortsätter ivrigt med att ha i vetemjölet och bikarbonaten och blanda väl.
 
8. Nu!!! Nu vispar du äggvitorna tills de blir ett hårt vitt skum och vänder ner dem i din nästan färdiga smet för att göra den helt färdig.
 
9. Och så är det fördelaktigt om du häller över smeten i formen innan du skjutsar in den i den uppvärma ugnen där den ska stå och genomgå en rad kemiska reaktioner i 50 minuter.  
 
 
Det svåraste momentet: 
 
När du tagit ut kakan får du absolut inte äta den på direkten. Det är nämligen en såndär irriterande kaka som utgör motsatsen till alkohol och är godast DAGEN EFTER. Lycka till med tålamodet och smaklig måltid! 
 
 
 

kommentera (1 kommentarer)