rutiner i augusti

Skrivet

 
Jag skyndar sällan till tåget på morgonen, vet precis hur många minuter det ska avvaras och hur långa steg jag behöver ta. Väljer alltid den vanliga trappan istället för rulltrappan, undviker dem som stressar förbi med väskor på hjul. Och tar mig snabbare förbi SD-postern som täcker halva väggytan på Nässjö station. Placerar ut sängkappor i tiotals olika storlekar i ordningsamma rader i hyllan, pekar självsäkert dit när en kund frågar om dessa någon timme senare. Var det allt vill du köpa till en kasse är du medlem kan jag få be om legitimation tack så mycket trevlig helg.
 
Just nu hatar jag rutiner. Avskyr samma visa dag ut och dag in, avskyr att jag inte kan skilja fredag från onsdag och lördag från torsdag utan att fusktitta i kalendern. Älskar allting som bryter vanorna, allting som inte passar in, trots att eller kanske just därför att de kräver extra ansträngning. Familjemiddag i stan en onsdag? Jag är på, trots inget ombyte och flottigt hår efter en heldag med tallriksflyttande och soffbärande. Fest många kilometer bort en fredag trots att jag jobbar både då och hela helgen? Jag kommer. 
 
Det är nyttigt att jobba och jag har ingenting emot det när jag väl är inne i det. Gillar att sucka ikapp med mina kollegor och dricka åtta dubbelespresson om dagen bara för att jag för första gången på länge har en legitim anledning till det. Men det känns som att hela sommaren går mig förbi. Försöker påminna mig om allt jag sett och upplevt och varit med om. I sommar. Tänker på det, skriver ned det, bläddrar genom fotoalbumet igen och igen. Påminner mig också om allt jag kommer uppleva. I höst, i vinter och i vår. Nästa sommar. Och så påminner jag mig om att leva nu. Just nu i augusti, som är iskallt på morgonen och varmt om eftermiddagen, som blandar solsken och åska som dippulver och gräddfil och som är litegrann som samma dag på repeat, om och om igen. Förutom när det inte är det. 
 
 
 
 
 
 

kommentera (0 kommentarer)

ögonblick

Vardagligheter

Bilder som tagits i ögonblicket, som inte planerats och komponerats i förväg, som fryst en situation för evigt. Och historien bakom dem. 
 
ögonblick-1
 
Den sextonde juni, klockan 17.20. Vi, jag och större delen av mitt kompisgäng, på perrongen i Nässjö station. Vi är på väg till Linneas födelsedagsfest. Medan vi väntar på vårt tågbyte packar vi ihop presenten, en picknickkorg vars innehåll vi är några olika som valt ut och inhandlat. Fanny, i den finaste gula kjolen, drar fram ett nagellack och passar på att måla naglarna sittandes på huk. Är det någon jag känner att ett sådant drag är typiskt för så är det Fanny. 
 
 
ögonblick-2
 
Den 22a juli, klockan 18.14. I vår airbnb-villa i Kiotari, Rhodos södra kust. Jag har precis kommit in från att ha badat i det knappt svalkande havet mindre än 100 meter bort från vår ytterdörr. Det är iskallt i mitt sovrum, jag har ställt in AC:n på sjutton grader celsius för jag tycker om känslan av att stiga in i ett supersvalt rum. Jag tar av mig bikinin och ut på de få kvadratmetrarna kakelgolv ramlar en hel näve småsten. Jag står där ett par sekunder och tänker: om detta är det jobbigaste som hänt under min semester är jag den lyckligaste människan på jorden. 
 
 
 
Den nionde augusti, klockan 19:07 på tåget hem från jobbet. Jag som precis bevittnat ett känslosamt och tårfyllt avsked mellan två män på tågstationen sitter och funderar på hur tillfälligt allt är. Ja, allt. Denna sommar är denna sommar, det är drygt tre veckor kvar av den och ingen sommar kommer bli den lik. Detta år är detta år, och nästa år kommer jag vara ett år äldre och ett år visare och de misstag jag grämer mig över nu kommer ha glömts bort. Allting kommer ha förändrats men knappt något på grund av dem, utan bara för att det är det livet är. En rad tillfälligheter. Ögonblick. 
 
 

kommentera (1 kommentarer)