om bloggen (och livet) 2017

Övrigt

 
hej bloggvänner! 
 
2017 fick firas in utan att 2016 fick någon sammanfattning, årsresumé eller liknande här på bloggen, vilket ju är lite synd. hursomhelst är vi ju så gott som en månad in på 2017 och idag ägnade jag en stund åt att fundera på vad jag vill göra och vart jag vill nå med denna lilla blogg i år!
 
jag vill fota mer! 2016 fotade jag nog mindre än något år sen foto fångade mitt intresse. jag vill fota mer människor och liv framförallt. mer gatufoto. 
 
jag vill spara mer av mig här, det vill säga vara mer såkallat personlig, för tänker att det 1. kanske är kul för er? och 2. är kul för mig pga personlig utveckling är en grej jag förespråkar. bifogar kass bild på mig själv i detta syfte...
 
jag vill låta er hänga med mer i svängarna! tror, hoppas, misstänker att 2017 kommer bli ett förändringarnas år för min del. i år ska jag nämligen ta studenten från IB och sedan, förhoppningsvis, påbörja en ny etapp i mitt liv någonstans utanför stan där jag växt upp. (för de oinvigda kan jag avslöja att jag sökt fem unis i skottland och väntar på svar, hehe. planerar att söka i sverige också tho)
 
med det sagt kommer jag med största sannolikhet hålla mig relativt lågmäld här på bloggen fram till typ femtonde maj då jag skriver mitt sista exam. tills dess ska jag liksom... plugga. och det är nog inte sådär jätteunderhållande för er att läsa om. 
 
jag vill skriva mer! ja. häromdan pratade jag med en vän om att vi efter ett par tre uppsatstäta terminer tänker all text i uppsatsformat, vilket inte känns så kul. därför vill jag helt enkelt sätta mer ord på papper liksom datorskärm, ord som inte ska fylla något syfte annat än det jag själv vill och ord som inte ska platsa i någon sorts ram. 
 
jag vill uppleva mer. hej klysch-klyscha men jag vill göra saker jag inte gjort, lära känna människor jag inte hade en tanke på att lära känna, äta mat jag inte kunde tänka mig fanns, se platser jag knappt hört talas om och lära mig saker som jag trodde var out of my reach. och jag vill föreviga allt detdär här så att jag minns och kan se tillbaka på det. 
 
 
se där, tror det är en hyfsat hållbar bild av 2017 jag målat upp. vad tror ni? (+vad vill ni cirka två som läser ha mer av här på bloggen??)
 

en pyjamasonsdag

Övrigt

 
en onsdag för några veckor sedan var det pyjamasparty för kristina hemma hos mig. hela gänget minus födelsedagsbarn for hit efter skolan och så plockade vi fram scones och sylt och gjorde varma mackor och varm choklad. 
 
 
sen böts det om till pyjamas och här är fanny i vår trädgård, väntandes på födelsedagsbarn. observera the splendid avokadostrumpor
 
 
och här är hon, artonåringen!! som en pizza från onlinepizza.se fick vi henne delivered direkt till dörren. fast med ögonbindel. sen puttades hon in på toa med paket i famnen och instruktioner som löd byt om till din nya pyjamas
 
 
sådära!
 
 
sedan började myset och ätandet, de två går ju hand i hand det vet väl alla
 
 
 och så spelade vi spel och skrattade högt både åt och med varandra medan sensommarsolen värmde genom balkongdörren och det var den fina pyjamasonsdagen. 

berätta lite om dig själv

Övrigt

 
det vi jobbade för, taggade till och förberedde oss för i 9 månader skedde alltså i fredags. mitt å johannas projekt berätta lite om dig själv - ett projekt där vi mötte nyanlända till sverige, bad de berätta lite om sig själva och sammanställde deras berättelser i personporträtt i form av bild och text - kulminerade i en vernissage (och utställning). 
 
 
jag hade bjudit in cirka alla jag kände och är så tacksam för alla som kom <3 allt gick super förutom minor oplanerade grejer som att min pappa hamnade på sjukhus och därför inte kunde komma. för att vara min första (förhoppningsvis inte sista!) vernissage ger jag den hursomhelst: ★★★★★
 
 
här är jag å min partner in crime! hon är mycket mycket bra och jag har sagt det typ hundra gånger och typ överallt men jag är så himla stolt över henne och det team vi blir (är) tillsammans! 
 
 
jag är också jätteglad över att vi hade möjligheten att driva detta projektet och hoppas att alla som var på vernissagen och alla som överhuvudtaget tar sig en titt på utställningen får sig en tankeställare och tar med sig något ifrån den.
 
 
det känns både konstigt, lite sorgligt och ganska tomt att ha "lämnat ifrån sig" nio månaders arbete, att allt är färdigt, att inget finns kvar. behöver något /som inte är skolarbete/ att sätta tänderna (händerna) i asap...
 
 
så hörrni. nu ska jag sluta tjata om dethär och börja blogga mer om mitt mycket mer intressanta vardagsliv! tjoho