isle of skye pt 1

Resor

 
I fredags morse, för nästan en vecka sedan alltså, ringde min väckarklocka (läs: en person jag tycker mycket om, från andra sidan världen) klockan halv sex på morgonen. Vi skulle upp upp och iväg - mot Isle of Skye, planerat och bokat sen innan jul. 
 
 
Torsdagen innan hade jag och Emily åkt och hämtat hennes bil, lilla röda Arnold (den heter så) i Hawick och handlat mat inför resan, så när vi vaknade på fredagen behövde vi bara klä på oss, packa bilen och åka. Innan solen gått upp var vi utanför stan och drack vår första kopp termoskaffe utanför någons uppfart. 
 
 
Så fint att få se en soluppgång för en gångs skull alltså!!! Vaknar ju aldrig i tid för att göra det annars, och soluppgångar över ett frostigt landskap, det vet ju alla att det är något utav det drömmigaste en kan se.
 
 
Och så vidare norrut alltså. GPS-en visade 4 timmar 30 minuter drygt, men med lilla Arnold på isiga bergsvägar, otaliga toa-, kaffe-, rök- och fotopauser samt en flakbil som fick zick-zacka sig upp för berget framför oss tog det oss närmare 7 timmar.
 
 
Men vad gör det när landskapet utanför för fönstret bara blir finare och finare för varje kilometer? Hade egentligen tänkt sova lite till i bilen men vågade inte sluta ögonen en sekund p.g.a. ville inte missa något av det fina. 
 
 
Susade förbi ett slott längs vägkanten, stannade vid ett annat. 
 
 
Spanade på rådjur vid sidan av vägen och vinkade till en gammal gubbe på en passerande turistbuss. 
 
 
 
 
 
Kaffe-paus tre eller fyra? Tappar räkningen vid dethär laget. Klappade mig själv på axeln för att ha tagit med en toapappersrulle. Viktigt när man ska bila mitt ute i ingenstans hörni. 
 
 
 
 
Kan knappt fatta att det var såhär fint nu när jag ser tillbaka på det. Men det var det! Skickade bilder till mamma och pappa varannan minut och fyllde min instagramstory. Åk hit om ni har chansen. Själv vill jag åka tillbaks någon gång på sommaren också, tror det är minst lika fint då. 
 
 
Någon timme efter lunch åkte vi över bron till själva Skye och stannade i första bästa stad för lunch p.g.a. galet hur hungrig man hinner bli om man påbörjar sin dag innan klockan sju. 
 
 
Just när man kom över bron fanns knappt någon snö. Konstigt tyckte vi, att det inte snöat just på den biten. Däremot fanns det gott om får. 
 
 
Sen åkte vi till vår stuga, Fearna, och *checkade in* -  alltså, öppnade upp, plockade in maten i kylskåpet och satte fyr på brasan. 
 
 
Efter en tupplur på soffan tog vi en promenad och lagade tacos, innan vi alla somnade framför brasan igen - och det var det abrupta slutet på den fredagen. Lovar att berätta mer en annan gång, puss så länge. 
 
 

kommentera (2 kommentarer)

kanske en torsdag på okinawa

Resor

 
En dag på Okinawa besökte vi Ogimi village i Kijoka, ursprungsorten för ett av de äldsta vävningsteknikerna i Okinawa - Bashofu. Där finns ett litet museum där man kan se dem väva tyger av bananfiber, vilket iallafall jag tyckte var superhäftigt. 
 
 
 
 
 Önskar så jag kunde visa er, men eftersom det är kvinnornas som jobbar där vardagsliv är det förbjudet att fota inne i själva vävsalen. 
 
 
 
På muséet mötte vi en Japansk familj från Tokyo. De var också på Okinawa på semester - tydligen reser Japaner från *fastlandet* dit för att undkomma den torra vinterluften och kylan. De frågade om vi sett en konstinstallation i närheten, en del av Yambaru Art Festival. Det hade vi inte, så vi tog sällskap dit. 
 
 
 
 
 
 
Längs med små landsvägar och gamla risfält, nickandes mot bilarna som körde förbi.
 
 
Utställningen var på en nedlagd skolgård och varje plywood-figur symboliserade en invånare i byn som i stort sett tynat bort i och med att folk flyttat in till städerna. 
 
 
För 10,000 yen kan man få sig själv printad på plywood och uppställd här, men vi nöjde oss med en bild. Våra nyfunna kompisar fotade.  
 
 
 
 
 
 
Efter att vi gått tillbaka till bilarna, utbytt kontaktuppgifter och sagt hejdå begav vi oss vidare på havsspan. 
 
 
Jag älskar havet, det vet ni ju. Vi besökte bland annat Cape Hedo, en punkt på kusten där Östkinesiska havet och Filippinska sjön möts, och man kunde se att på ena sidan var havet vågigt, på andra sidan lugnt. Så häftigt. 
 
 
På en liten marknad intill parkeringsplatsen såldes det shisa (porslinsfigurer i form av hund och lejon-hybrider som sägs ha någon sorts beskyddande kraft). Och lästes tidning. 
 
 
 
 
Vi stannade också till vid Cape Manzamo, som ser ut lite som en elefant. Gulligt tycker jag! 
 
 
 
Sen tror jag minsann dagen var slut, för mer bilder än så har jag inte. Hoppas ni får en fin torsdag (jag har börjat min med att föräta mig på pannkakor så tror den kommer bli utmärkt) och så hörs vi snart igen! puss o kram
 
 

kommentera (2 kommentarer)

en kväll i nagoya

Resor | Taggar: japan, nagoya, nattfoto;

 
Hallå hej!!!! joré heter jag och dethär är min blogg ifall ni glömt, vilket inte skulle förvåna mig med tanke på den semester från bloggandet som jag *råkade* ta bara sådär. Bland mina nyårslöften (gud, inte ens ett nyårsinlägg fick jag ut! gott nytt år kära läsare) står att hålla bloggen flytande även genom 2019 så tro inte att jag gett upp på er (läs: mig själv). Jag är hemma från Japan sen en dag tillbaka - och jag har såå mycket att berätta! Finns ingen orsak till att ta det i kronologisk ordning tänker jag så jag ska slänga ut mig lite reseinlägg sporadiskt och blanda upp det med vad som händer i livet i realtid. Låter det bra? Fint, då säger vi så. 
 
 
 
Vill också tacka er för alla kommentarer på mitt senaste inlägg - blir så varm i hjärtat av att främlingar på nätet tycker om att kika in och läsa om vad för strunt jag håller på med och till och med lämna några ord. Ett par av er kommenterade att det var roligt att se en ny sida av Japan, något annat än storstadslivet och neonskyltarna. Och jag håller med! Majoriteten av resan spenderade vi på Okinawa (även känd som "Japans Hawaii" ;-))) och enda riktigt stora staden vi besökte på, eh, "fastlandet", var nu på vägen hem, då vi sov en natt i Nagoya emellan två flyg. 
 
 
 
Nagoya är Japans fjärde största stad. Vi tog tåget in från hotellet på flygplatsen så sent som runt sju-tiden, utan någon riktig plan annars än att ta oss en promenad och hitta något att äta. 
 
 
 
Det var kallt!!! Alltså riktigt höst-kyligt. Men träden blommade ändå? Undrar verkligen vad de vattnar dem med. Häftigt att se blommande träd med julbelysning hur som helst.  
 
 
 
P.g.a inte allt för många timmar att spendera promenerade vi mest runt i området runt stationen i jakt på en restaurang med 1) ätbar 2) rimligt prissatt mat. 
 
 
 
Hamnade på bakgator, tittade in genom fönster, skrattade åt berusade japaner. 
 
 
 
Mamma blev stoppad på gatan av en japanska från Tokyo. Sen kom hennes kompisar letandes efter henne. Kul att se att en lördagskväll är en lördagskväll även på andra sidan jorden. 
 
 
 
När vi ätit var klockan sent så vi frågade vår servitris (också de enda på restaurangen som kunde engelska!) hur man hittar till det *vanliga* tåget på stationen. Från flygplatsen till stan råkade vi nämligen, efter att ha köpt biljetter till det vanliga tåget, hoppa på någon sorts första klass express-tåg. Varpå konduktören krävde att vi skulle betala extra, i kontanter (här trodde man att Japan skulle va effektiviserat och ta kort men nä), och vi hade ungefär noll mynt kvar i myntpåsen. Ett misstag vi alltså inte ville göra på hemvägen. 
 
 
 
 
"Det är sjukt komplicerat", sa hon. "Men jag kan fråga min chef om jag får följa er till stationen och visa". Det fick hon. Vi skojade lite om att hon säkert bara ville sluta lite tidigare men det verkade som att hon gick tillbaka till restaurangen sen så så var nog inte fallet. Hur snällt? Och varför läser man in onödiga motiv i andras beteende?
 
Mycket fint slut på resan hur som helst. Visar er mer snart. Puss! 
 
 
 

kommentera (4 kommentarer)