en väldigt icke-spektakulär lördag

Vardagligheter

 
Det är lördag och jag har tröttnat på att sitta i min säng och ta anteckningar på artikel efter artikel. Jag måste ut. Saknar att ha hund bara för anledningen att jag nu måste hitta på egna anledningar att gå ut och gå. Låta omständigheterna styra vart jag hamnar. Skita i övergångsställen och inte gå hem förrän jag tänkt genom min stundande livssituation tre gånger om. Skratta med kvinnan vars soppåse brister precis när hon ska slänga den över kanten. Igenkänningsfaktor: hög. Lyssna på samma tre låtar på repeat, för jag tycks aldrig tycka om fler än så samtidigt. Svänga in på shady små bakvägar där ingen annan går och stanna och lyssna på fågelkvitter mitt i stan. 
 
Så idag bestämmer jag mig för att jag ska baka kladdkaka. Och till det behöver jag smör. Och som vi alla vet så är smör inte en basvara och finns absolut inte i det lilla välsorterade Sainsbury's som ligger precis under min lägenhet. Bäst jag går till någon annan affär. Och om jag ändå ska ut så har jag ju faktiskt inte varit i parken två gator bort på ett tag? Inte sen kvällen någon månad sen då jag blev skrattad åt över det faktum att jag inte känner igen träd (holly? vad är det? tydligen järnek. finns inte vilt i sverige längre. hur skulle jag veta!) av en med fin engelsk dialekt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Parken är grå idag, trots att solen skiner. En man springer varv efter varv, två hundar jagar varandra över gräsplätten i mitten. En hund springer fram till mig och luktar på min (fejk)päls. Jag går vidare. Kan vid dethär laget vilken liten stig leder mig ut på rätt gata. Går till köpcentret där jag i höstas delade ut godis och raffle tickets iklädd halloweenkostym. In på lidl samtidigt som spellistan slår över till Queens Crazy Little Thing Called Love och jag inser där och då att hjälp vad jag m-å-r! Älskar att handla mat. Någon åker rullskridskor mellan gångarna och jag ler. Kan man handla mat åt folk? Jag gör det gratis som terapi. Prickar av sakerna på min mentala inköpslista. Lägger till halloumi och cheddarost och tomater. Staple foods ni vet.
 
Sen packar jag allt i min lysande orangea tygkasse som jag fick gratis från The Fine Art Collective och går ut i solen igen. Hamnar bakom kanske den största hunden jag sett i mitt liv på gatan. Känner enorma "villhöver"-känslor efter hundgos. Undviker att gå om trots att de går långsamt och min kasse är tung bara för att jag vill titta på den lite mer. Vår trio (kan hända att de inte visste om att jag ingick men men!) passerar förbi en av många charity shops på min gata. Jag ser ett rött stycke tyg fladdra på £1-stången. En investering. För varmare tider. Jag råkar ju ändå ha ett enpundsmynt i fickan så det är okej. Välgörenhet, rentav. När jag kommer ut har mina nyfunna kompanjoner försvunnit utom synhåll och jag går sista biten hem utan att ha ögonen på en svajande hundsvans. Går förbi en launderette och bygger upp livshistorier för varenda en av människorna som sitter där. Vill bjuda alla dem på kladdkaka. 
 
Hemma sätter jag på ugnen innan jag ens tar av mig ytterkläderna och bakar så det räcker både som middagssubstitut och i en halv vecka framöver. Emily joinar mig och gör oreo-fudge. Tack livet för denna lördag, den var så fin som bara vardan kan bli. 
 
 
 
 
 
 

kommentera (0 kommentarer)

appreciation post

Vardagligheter

 
För tre veckor skrev Carro till mig och frågade "är du ledig 19e-22a? svara nu så bokar jag biljetter". Ja, sa jag såklart. Och vips så var hon här. Vi gick runt hela stan på en eftermiddag (en runda på sisådär 15km bara), lagade mat i mitt kök, gick på museum och pratade ikapp livssituationer. Vi satt på bussar tills de nådde sin ändhållplats, tog oss upp för både Arthur's seat och the Pentland Hills. Åt chips och pizza på toppen, hoppade över leriga bäckar, klämde oss genom grindar. Delade sminkspegel, lockade hår, dansade till låtar vi aldrig hört förut och ljög om att vi var från Kanada för irriterande, vingliga män. Spanade in vårtecken (blommor!!!!!), tog av oss jackorna i solen, gick Portobello's strandpromenad, åt ett halvt nachos-berg på The Auld Hoose. Minns inte när jag senast hunnit med så mycket på tre dagar?
 
Jag har känt Carro sen jag var typ tretton och vi hamnade på samma högstadium. Hon bryr sig mer än någon annan, delar min cyniska humor och tänker tankar klokare än de flesta. Det finns få jag känt så väl så länge. Och det finns ännu färre som reser över hav för att följa med mig upp på berg för sitta och lyssna på låtar som en sjöng på musiken i typ sjuan tills jeansen blir genomblöta av det blöta gräset.
 
Det jag försöker säga är alltså att min vän är bäst och jag tycker synd om er som inte har henne i ert liv. Och ni som tackar nej till möjligheten att ha det - ni gör livets misstag. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
tack bae för att du kom och hälsade på
 

kommentera (1 kommentarer)

cramond beach en lördag

Vardagligheter

 
igår var det lördag tillika första (helg)dagen på vår reading week denna terminen. den tog jag och mina flatmates vara på genom att ta oss till en strand vi ännu inte varit på. detta innebar först en bussresa på typ femtio minuter delat på två olika bussar. 
 
 
väl framme hittade vi snödroppar!
 
 
massor av dem. blev himla glad.  våren är påväg hörrni! och vad spelar det då för roll att jag är så sjuk att jag knappt kan tänka rakt. 
 
 
hur semestrigt och gulligt? edinburgh jag gillar digggggg <3 
 
 
undrar fortfarande vad dendär cylinderformade "buren" vid kusten är. har sett den från calton hill tusen gånger och frågat x antal locals men ingen har vetat. 
 
 
emily jobbade hela dan men erin, gwyn och felicia var med mig. känns så himla konstigt att skriva deras namn "på svenska"?
 
 
 
 
 
cuties!!! när det är ebb kan man promenera till cramond island. det kunde vi inte idag men nån dag ska jag komma hit och göra det. en fin kväll i sommar kanske.
 
 
var ändå hyfsat med folk på stranden en lördagseftermiddag. och massor med hundar.  erin och gwyn provade att vada i vattnet. det fick omdömet iSkaLLt vilket man ju kanske hade kunnat ana. 
 
 
gwyn stötte på ett gäng på tre personer som stageade diverse dramatiska scener mitt på stranden. varför undrar ni? "just for shits and giggles"
 
 
när vi kände oss nöjda med strandinspektionen satte vi oss på en mysig pub och spelade kort i ett par timmar. jag vann inte en enda gång. mycket väntat, är alldeles urusel på kortspel. strax innan köket skulle öppna bestämde vi oss för att dra oss mot bussen.
 
 
solen var påväg ned och det såg bra mycket kyligare ut än innan. snödropparna stod dock modigt kvar. några veckor till så.
 
 
väl hemma hängde vi i köket och lagade middag utan att ens ta av oss jackorna p.g.a. 1. lite frusna och 2. väldigt hungriga. sen avslutade vi dan genom att sträckkolla på hela säsong två av skam för våra britter har visst blivit lite hooked. 
 
imorgon kommer min älskade vän carro hit. är så taggad att jag är övertygad om att mitt längt kommer kunna göra mig frisk över en natt. tjoho LET'S DO THIS

kommentera (1 kommentarer)