jag skymtar vatten

Vardagligheter

 
Suckar åt människorna som ställer sig upp långt innan tåget rullar in på perrongen bakom mina solglasögon. Sitt ner. Ni hinner gå av. En rulltrappa upp, en rulltrappa ner, låser upp det gröna låset på min cykel. Femtio minuter för tidigt. Låter cykeln stå kvar i cykelstället och sätter mig på min egen pakethållare. Låter spellistan startas om i hörlurarna medan jag räknar människorna som går in och ut genom stationens automatiska dörrar. Solen värmer min svarta jobbpiké och jag är nog rätt tillfreds ändå, tänker jag. 
 
 
 
Asfalt, grusväg, asfalt, övergångsställe, skymtar näckrosor i vattnet. Asfalt, rondell, grusväg, asfalt. Uppförsbacken som jag orkar två tredjedelar av innan mjölksyran fyller benmusklerna. En sjättedel längre än för några veckor sedan, då orkade jag bara halva, räknar jag ut medan jag trampar i slowmotion. Saktar ner i svängarna som kantas av buskage, rädd för att möta någon oförberedd. Undviker trottoarkanter som jag undviker vissa människor. Av samma anledning med. 
 
 
Den stora tiden går så sakta. Den lilla går så snabbt. 
 
 
 
När jag sju timmar senare åker samma väg tillbaka är min plats i cykelstället ledig. Låser cykeln. En rulltrappa upp, en rulltrappa ned. Det är mycket som skulle kunna vara annorlunda, men det är som det är och det är lite som det varit. Och det är okej, det med. Jag mår bra. 
 
Bilderna i detta inlägg är från när vi var i Bergebotorp en helg! Spana in detta inlägg för mer om det
 
 

kayla

"Den stora tiden går så sakta. Den lilla går så snabbt." vilken genialisk mening! Hade så gärna velat läsa lite mer av sånt du skrivit.

Svar: Tack Kayla!!! <3
jore

Saga

Har sagt det förut men gillar verkligen ditt sätt att skriva på!!

Svar: Tack snälla!! <3
jore