ögonblick
Vardagligheter
Bilder som tagits i ögonblicket, som inte planerats och komponerats i förväg, som fryst en situation för evigt. Och historien bakom dem.
Den sextonde juni, klockan 17.20. Vi, jag och större delen av mitt kompisgäng, på perrongen i Nässjö station. Vi är på väg till Linneas födelsedagsfest. Medan vi väntar på vårt tågbyte packar vi ihop presenten, en picknickkorg vars innehåll vi är några olika som valt ut och inhandlat. Fanny, i den finaste gula kjolen, drar fram ett nagellack och passar på att måla naglarna sittandes på huk. Är det någon jag känner att ett sådant drag är typiskt för så är det Fanny.
Den 22a juli, klockan 18.14. I vår airbnb-villa i Kiotari, Rhodos södra kust. Jag har precis kommit in från att ha badat i det knappt svalkande havet mindre än 100 meter bort från vår ytterdörr. Det är iskallt i mitt sovrum, jag har ställt in AC:n på sjutton grader celsius för jag tycker om känslan av att stiga in i ett supersvalt rum. Jag tar av mig bikinin och ut på de få kvadratmetrarna kakelgolv ramlar en hel näve småsten. Jag står där ett par sekunder och tänker: om detta är det jobbigaste som hänt under min semester är jag den lyckligaste människan på jorden.
Den nionde augusti, klockan 19:07 på tåget hem från jobbet. Jag som precis bevittnat ett känslosamt och tårfyllt avsked mellan två män på tågstationen sitter och funderar på hur tillfälligt allt är. Ja, allt. Denna sommar är denna sommar, det är drygt tre veckor kvar av den och ingen sommar kommer bli den lik. Detta år är detta år, och nästa år kommer jag vara ett år äldre och ett år visare och de misstag jag grämer mig över nu kommer ha glömts bort. Allting kommer ha förändrats men knappt något på grund av dem, utan bara för att det är det livet är. En rad tillfälligheter. Ögonblick.
Bilder som tagits i ögonblicket, som inte planerats och komponerats i förväg, som fryst en situation för evigt. Och historien bakom dem.
Den sextonde juni, klockan 17.20. Vi, jag och större delen av mitt kompisgäng, på perrongen i Nässjö station. Vi är på väg till Linneas födelsedagsfest. Medan vi väntar på vårt tågbyte packar vi ihop presenten, en picknickkorg vars innehåll vi är några olika som valt ut och inhandlat. Fanny, i den finaste gula kjolen, drar fram ett nagellack och passar på att måla naglarna sittandes på huk. Är det någon jag känner att ett sådant drag är typiskt för så är det Fanny.
Den 22a juli, klockan 18.14. I vår airbnb-villa i Kiotari, Rhodos södra kust. Jag har precis kommit in från att ha badat i det knappt svalkande havet mindre än 100 meter bort från vår ytterdörr. Det är iskallt i mitt sovrum, jag har ställt in AC:n på sjutton grader celsius för jag tycker om känslan av att stiga in i ett supersvalt rum. Jag tar av mig bikinin och ut på de få kvadratmetrarna kakelgolv ramlar en hel näve småsten. Jag står där ett par sekunder och tänker: om detta är det jobbigaste som hänt under min semester är jag den lyckligaste människan på jorden.
Den nionde augusti, klockan 19:07 på tåget hem från jobbet. Jag som precis bevittnat ett känslosamt och tårfyllt avsked mellan två män på tågstationen sitter och funderar på hur tillfälligt allt är. Ja, allt. Denna sommar är denna sommar, det är drygt tre veckor kvar av den och ingen sommar kommer bli den lik. Detta år är detta år, och nästa år kommer jag vara ett år äldre och ett år visare och de misstag jag grämer mig över nu kommer ha glömts bort. Allting kommer ha förändrats men knappt något på grund av dem, utan bara för att det är det livet är. En rad tillfälligheter. Ögonblick.
Superfint skrivet!