flytten

Vardagligheter

 
 
Hallå hej!!! Jag bor på ett nytt ställe. I onsdags klockan tio fick vi nycklarna i våra händer och begav oss mot vår nya lägenhet. Jag hade på mig min bästa flyttoutfit (se nedan) som när Gordon först såg mig genererade kommentaren: "you look like you've picked your clothes from the recycling bin outside a charity shop". Tack sa jag, och var fortsatt tacksam för alla mina fickor som höll ordning på dubbla lägenhetsnycklar och hörlurar och plånbok och telefon. 
 
 
 
 
 
Tre bilrundor ganska exakt tog det innan alla våra grejer var flyttade. Och gud vad vi hade grejer. Vi hade varit rätt dåliga på att uppskatta hur mycket förvaringsplats som fanns i nya lägenheten så när korridoren fylldes med resväskor och påsar blev det TRÅNGT. 
 
 
 
 
Vi började packa upp, Emily försvann på jobbintervju och jag och Erin tävlade om vem som kan bygga ihop en IKEA-skohylla snabbast. Hon vann. Halvvägs genom uppackandet blev jag akuthungrig - väldigt typiskt mig. Jag kokade nudlar på vår nya spis och åt vid mitt vingliga skrivbord sittandes på min 30p-stol. Än så länge har vi inget matbord (bara ett enormt soffbord) men det tänker jag att vi löser så småningom. 
 

 
 
Jag hittade en ny favorit-fönster-vy! Kolla fint. Det är som en liten innergård och huset med det lilla gulliga tornet är ett The Writers' Museum där man kan lära sig om Robert Burns, Walter Scotts och Robert Louis Stevensons liv och karriärer. Skriver upp att gå dit på min att göra-lista omedelbart. Dessutom hålls det guidade turer förbi här varje dag och de kan man höra om man sitter på toan med fönstret öppet. Kul tycker jag!!
 
 
 
 
När allt var nästan klart och vi blivit hungriga igen var det bestämt dags för inflyttningspizza. OCh pang bom så bodde vi inte på Strathearn road längre. Jag skrev an ode to Strathearn Road på min instagram: 
 
 
 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

An ode to Strathearn road: You’ve seen me run through pouring rain, carry more than I physically can and put on my best pokerface while my heart overflows with emotion. Thank you for lining my walk to uni with flowers in the spring, for all the jokes made and ankles twisted. Thank you for the golden retriever in the window that never failed to make me smile, the bus stop pole appearing in the horizon and giving me the strength to carry my heavy LIDL bags all the way and for Harry in the co-op on the corner, who once in Pear Tree recognized me and my flatmates as ‘the girls who always buy wine in the co-op’. I’m sorry for the coffee and pink gin I’ve spilled on you when in a hurry, and regretful of the tears - you deserve none of that. You have been great to me, and as happy as I am to move from a road to a street, I’m also sad to leave. Goodbye Strathy!!! I’ll come visit.

Ett inlägg delat av j o r ė (@jdfoto) 13 Jun 2019 kl. 7:30 PDT

 
 
 
På kvällen invigde vi vår nya gata genom att dansa på den i alldeles för lite kläder. Det var den dagen det.