jdfoto

 

i lördags, efter att vi återhämtat oss från fredagskvällens äventyr, satte jag och två av mina flatmates oss på bussen mot det omtalade portobello beach. "där är haveeet!!!" utbrast vi i kör (eventuellt en liten överdrift, så synkade är vi inte ännu) när vi klev av bussen och skymtade det blå från gatan. 

 

 

 

det är så lätt att glömma att man bor alldeles intill ett hav, att edinburgh trots allt är en stad med vatten, när allt man ser om dagarna är gråbruna gator med trafikköer och neverending vägreparationer. 

 

 

väl på strandpromenaden förvånades jag över hur turistigt men samtidigt genombrittiskt det såg ut. med bänkar som ingen sitter på för att de hellre slår sig ned på betongmuren, unga som samlats i stora flockar på sanden för "bevs on the beach" (och såg ut som de suttit där sen två dagar tillbaka) och ihoplappade trottoarer. förvånades mindre av att ingen badade pga var ganska så iskallt när solen inte sken.

 

 

vi kom såhär nära till att bada!!! för framtida referens: till vänster, Erin, till höger, Gwyn. två av mina fyra flatmates alltså.

 

 

också för framtida referens: till höger, en skymt av solen. som för övrigt fortfarande syns till mycket oftare än vad alla som berättar om skottland försöker få det att framstå som.

 

 

en glad gatumusikant, ett äldre par och en hund. såg nog mest hundar denna lördagen på stranden än jag gjort någon annanstans sen jag kom hit, och det smärtade till i mammahjärtat. saknar min hund massvis. 

 

 

förutom insikten att buss 26 tydligen är full en blåsig lördagseftermiddag hade vi vid dethär laget också insett att det var en dålig idé att inte ta med matsäck så vi letade upp en "chippy" på hjul. en kiosk som säljer fish and chips med andra ord. 

 

 

sen hängde också vi på betongmuren och åt våra degiga pommes (de gör bara degiga pommes här!!! enda stället jag hittat som serverar rimliga, tunna, krispiga pommes är donken vilket är lite upsetting men jag får väl vänja mig) och snackade om hjärtefrågor, typ folk som packar ihop sitt skräp i påsar men istället för att slänga påsen i papperskorgen som för en gångs skull finns inom synhåll lämnar den på stranden?

 

 

sen pratade vi skit om andra studentboenden också pga det hör till, pekade ut hus vi inte skulle ha något emot att bo i, och stannade till för att spela bort våra två pence-mynt i en spelhall. 

 

 

när vi väl bytt ut våra vinstkuponger mot en godisbit var hade det börjat skymma och såg ut såhär ute. vi var lagom trötta och mycket nöjda och gav oss således på jakt efter rätt utgång från strandpromenaden.

 

 

på väg tillbaks mot bussen stötte vi på en låda med halvledsna växter utanför ett hus och skylten "take what you want", och som de fattiga studenter vi är plockade vi på oss allt som såg ut som att det fortfarande hade livspotential. katten ville tyvärr inte följa med oss hem, trots att vi erbjöd den att bli vår flat cat. 

 

 

på tjugosexan hem fick vi sittplatser, kom överens om att skjuta upp vårt planerade lidl-besök till dagen därpå och sov nästan förbi vår hållplats. och det var den lördagen det!! en av de finare här hittills.