ännu inte redo
Natur
Det har snart gått en vecka sen sista tentan på mitt universitet hölls och staden har tömts på studenter - tillika bästisar vänner bekanta och vardagscrushar - i raketfart. I fredags natt, gick jag, Erin och Felicia hem från det som förmodligen var årets sista flatparty förra veckan med en gemensam känsla av att inte vara färdiga. Inte färdiga med natten inte färdiga med veckan inte färdiga med terminen inte färdiga med året. Inte färdiga att säga hejdå. För min och Erins del till alla våra vänner som redan åkt och som ska komma och åka - många av dem ska på utbytesår och kommer inte tillbaka förrän om ett år. För Felicias del dessutom till själva Edinburgh - hon ska till Australien och återvänder själv inte förrän 2020.
Så, istället för att komma hem och borsta tänderna och gå och lägga oss som sig bör bestämde vi oss för att gå upp för the Crags! Klockan var väl kanske runt fyra-snåret när vi klädde på oss ungefär fyra lager kläder var och packade en ryggsäck med nödvändigheterna 1. mer alkohol 2. högtalare.
Det var kanske den finaste soluppgången på länge!!! Ärligt talat vet jag inte p.g.a. minns inte sist jag såg en soluppgång hoppsan
Här ser Felicia glad ut men looks can be deceiving för jag kan berätta att här hade högtalaren precis DÖTT slut-på-batteridöden så vi tog en 5 minuters depp-paus.
Så fint så fint så fint!!! Jag och Erin pratade om hur otroligt hemma vi känner oss i denna staden, kanske mer hemma än i de städer som brukade vara våra hem. Hur vi skulle kunna vakna upp var som helst så långt ögat kan se och fortfarande känna oss trygga. Hur vi bott på ena sidan, och på andra, och hur vi promenerat runt i kvarter efter kvarter och gjort dem till våra.
Erin sprang in och tog med sig två toffee crisps preciiis innan vi gick hemifrån och herregud tror aldrig jag njutit mer av choklad i mitt liv? Tog denna bild och tänkte en onykter tanke om vilken fantastisk reklambild det skulle vara.
Föga visste vi, när vi satt och STORLOG på toppen av the Crags, att denna morgon skulle gro till att bli en tråkig mulen dag!!! Och tur var kanske det, för ärligt talat sov vi bort större delen av den.
Solhälsning!!! Kanske, kanske kände vi oss lite mer färdiga efter denna utflykt.
Tack och adjö hörs snart!!! I juni ska jag blogga minst två gånger i veckan det står på sommarens mål-lista.
Det har snart gått en vecka sen sista tentan på mitt universitet hölls och staden har tömts på studenter - tillika bästisar vänner bekanta och vardagscrushar - i raketfart. I fredags natt, gick jag, Erin och Felicia hem från det som förmodligen var årets sista flatparty förra veckan med en gemensam känsla av att inte vara färdiga. Inte färdiga med natten inte färdiga med veckan inte färdiga med terminen inte färdiga med året. Inte färdiga att säga hejdå. För min och Erins del till alla våra vänner som redan åkt och som ska komma och åka - många av dem ska på utbytesår och kommer inte tillbaka förrän om ett år. För Felicias del dessutom till själva Edinburgh - hon ska till Australien och återvänder själv inte förrän 2020.
Så, istället för att komma hem och borsta tänderna och gå och lägga oss som sig bör bestämde vi oss för att gå upp för the Crags! Klockan var väl kanske runt fyra-snåret när vi klädde på oss ungefär fyra lager kläder var och packade en ryggsäck med nödvändigheterna 1. mer alkohol 2. högtalare.
Det var kanske den finaste soluppgången på länge!!! Ärligt talat vet jag inte p.g.a. minns inte sist jag såg en soluppgång hoppsan
Här ser Felicia glad ut men looks can be deceiving för jag kan berätta att här hade högtalaren precis DÖTT slut-på-batteridöden så vi tog en 5 minuters depp-paus.
Så fint så fint så fint!!! Jag och Erin pratade om hur otroligt hemma vi känner oss i denna staden, kanske mer hemma än i de städer som brukade vara våra hem. Hur vi skulle kunna vakna upp var som helst så långt ögat kan se och fortfarande känna oss trygga. Hur vi bott på ena sidan, och på andra, och hur vi promenerat runt i kvarter efter kvarter och gjort dem till våra.
Erin sprang in och tog med sig två toffee crisps preciiis innan vi gick hemifrån och herregud tror aldrig jag njutit mer av choklad i mitt liv? Tog denna bild och tänkte en onykter tanke om vilken fantastisk reklambild det skulle vara.
Föga visste vi, när vi satt och STORLOG på toppen av the Crags, att denna morgon skulle gro till att bli en tråkig mulen dag!!! Och tur var kanske det, för ärligt talat sov vi bort större delen av den.
Solhälsning!!! Kanske, kanske kände vi oss lite mer färdiga efter denna utflykt.
Tack och adjö hörs snart!!! I juni ska jag blogga minst två gånger i veckan det står på sommarens mål-lista.