vattenytan och meddelandena

Vardagligheter

 
På nattbussen hem, när jag är som mest känslosam, läser jag dem igen. Meddelandena. Minns exakt vilka som fick mig att storle när jag läste dem. Vilka som fick skrattet att bubbla inom mig och vilka jag redan läst om tre-fyra gånger. 

Jag är kär i dem. Hopplöst förälskad i det du sagt till mig för många många dagar sedan. Bättre det än att vara hopplöst förälskad i dig. Orden står ju där, meddelandena är kvar tills jag raderar dem. Men bokstäverna känns som att de har fel form. Som att de inte är dina. Över de många många dagarna har orden tappat sin betydelse. 

När jag kommer hem slår jag upp dagboken. Inte den tomma nya, inte den som mina ord inte vill sätta sig i. Den med slitna hörn, som Johanna gav mig för många många dagar sedan. Den som är till hälften fylld av dig. På en ny sida krafsar jag ned dagens datum och skriver sedan: Det gör så jävla ont att det passerat. Men det är skönt att det är över.

 
 
 
 
 
Idag jobbar jag min sista dag på sommarjobbet innan jag tar tre veckors semester från det. Då ska jag träffa min hund, hälsa på mormor, bada i saltvatten och bli brun. Sen är jag tillbaka bakom kassadisken för fyra och en halv veckor till. Det blir bra detta. 
 

Angelica Wåhlin

Så skönt att inte fortfarande älskar den som skrev orden, men visst gör det ont när saker & ting tar slut.

Svar: Ja. <3
jore

linnea

Vackert, smärtsamt att läsa. Fint skrivet! Älskar detta: "Jag är kär i dem. Hopplöst förälskad i det du sagt till mig för många många dagar sedan. Bättre det än att vara hopplöst förälskad i dig."

Svar: Åh men tack! <3
jore