ett dygn i köpenhamn
Resor
För ett par veckor sedan frågade en av mina skottska vänner om jag ville komma ner till Köpenhamn och se på Arctic Monkeys med honom. Han hade en biljett över och efter en blick på schemat såg jag att jag smidigt nog var ledig den dan (men jobbade dagen innan och från tolv dagen efter). Jag velade några dagar p.g.a. stressigt att ta sig dit och tillbaka på ett dygn men bestämde mig sen för att åka ändå. Lite kul är det ju ändå, livet on the edge. Här kommer ett jätteinlägg om mitt dygn i Köpenhamn!
Min resa började med en promenad till tågstationen klockan 05.50 på onsdagsmorgonen bara för att (inte) mötas av ett inställt tåg. Såhär såg jag ut då: :((((( Som tur är så är min pappa en liten guldklimp och skjutsade mig till stationen från vilken jag skulle ta mitt nästa tåg.
Snart nog satt jag och åt min frukostrulle på rätt tåg i rätt tid. Något jag säger varje gång jag åker tåg är ju att jag tycker om det så himla mycket? Topp 1 mysigaste färdmedlet. Här längtade jag också efter kaffe minns jag.
Sen hade jag sådan tur att jag hann med ett ännu tidigare anslutande tåg än planerat. I vagnen var det iskallt och jag frös i mina shorts men Carro underhöll mig på sms och hallå är det inte knäppt att det bara tar 4 timmar från norra Småland till Köpenhamn ändå????
Framme!!! Hos de cykelgalna danskarna. Google mapsade mig fram till vandrarhemmet för att lämna av min ryggsäck och möta upp Gordon.
Vi köpte frukt och jag beställde kaffe av en gullig dansk med glugg mellan framtänderna (som frågade om jag ville ha "normal milk" eller "special milk"!:')) och sen satte vi oss inomhus för att det redan klockan elva på morgonen var för varmt för att sitta ute i den stekande solen.
Efter min andra frukost och hans första hade vi båda samlat nog med energi att bege oss ut på vad som skulle komma att bli en TJUGOSJU kilometers vandring runt staden. Mvh, det har gått tre dagar och jag har fortfarande blåsor under fötterna.
Vi vandrade bort till Kastellet medan vi pratade ikapp om sånt som inte förmedlats via sms nu under juni när jag varit hemma.
Gordon ville visa mig sina favoritplatser i Köpenhamn och jag hade inga särskilda önskemål på vad jag vill se så så fick det bli.
Över sjuttotrie broar och genom hela Christiania hann vi innan vi var hungriga igen. Vid dethär laget hade Gordon, som den sanna skotte han är bränt sig i solen och mina knän värkte från mina platta sneakers så vi bestämde oss för att käka lunch på Copenhagen Streetfood Market. Som alltså låg minst ett par kilometer bort från var vi befann oss just då. Men, hörrni, det såg nära ut på kartan...
På vägen dit passerade vi ungefär 2.5 nudiststrand, ett antal *alternativa* boenden (med detta menar jag inte båtarna alltså utan typ skjul i buskarna) och väldigt få andra gående (vilket senare förklarades av att det gick en buss dit, hehe).
Det var värt promenaden hur som helst!!1 Vi åt supergod pulled pork och jag åt kanske godaste äppelsorbeten jag någonsin har och någonsin kommer att äta. Inte jättebilligt ställe med tanke på att det är streetfood kanske, men rekommenderar ändå p.g.a. himla mysigt. Och promenaden kändes mycket kortare på tillbakavägen, som väntat.
Vi insåg att vi nog hade rätt bråttom trots allt om vi ville duscha och byta om innan konserten (kanske svenskans fulaste ord förresten?).
Gordon är en sån person som har starka åsikter och vet vart han står i det mesta. Tycker om sånt hos folk, blir ju så mycket roligare att diskutera då.
Någon timme senare gav vi oss ut igen. Då hade vi båda hunnit duscha, Gordon hade hunnit inhandla solkräm och smörja in sig, och jag hade hunnit bekanta mig med amerikanen på mitt hostelrum. Han hade ett internship inom "social media and stuff like that" på Europaparlamentet. Häftigt, tyckte jag.
Dörrarna skulle öppna sex och vi kom till Royal Arena lite efter sju, men Arctic Monkeys började inte spela förrän någon gång kring nio. Under tiden underhöll vi oss med att dricka äcklig dansk öl ur superstora plastglas och peka ut folk vi trodde den andra skulle tycka finna attraktiva. Så kul lek?? Som jag vann för övrigt, p.g.a. har själv tydligen rätt oförutsägbar smak.
När vi dansat och skriksjungit oss färdiga tog vi metron tillbaka till innerstan igen. Sen satt vi vid en kanal och lyssnade på mer musik och pratade tills solen gick ner innan jag krängde mig upp på överslafen i mitt lilla hostelrum och somnade på tre sekunder blankt.
Morgonen därpå var det riktigt jäkla svårt att ta sig upp ur sängen. Jag rotade fram mackan jag brett mer än 24 timmar tidigare i ryggsäcken och bestämde mig att det fick duga. 10 min extra på överslafen kändes värt även om det innebar en lagom ofärsk frukost.
Jag och mr Jag-Tog-Din-Säng-Så-Du-Fick-Sova-Där-Uppe-Och-Vägrar-Dessutom-Hälsa's skor.
Sen väckte jag Gordon för att få låna tandkräm och säga hejdå och promenerade de tio minuterna tillbaks till stationen.
Några timmar senare satt jag i fikarummet på jobbet i Nässjö igen, och det var det dygnet det. Himla kul var det. Vill slösa pengar på mer sånthär.
För ett par veckor sedan frågade en av mina skottska vänner om jag ville komma ner till Köpenhamn och se på Arctic Monkeys med honom. Han hade en biljett över och efter en blick på schemat såg jag att jag smidigt nog var ledig den dan (men jobbade dagen innan och från tolv dagen efter). Jag velade några dagar p.g.a. stressigt att ta sig dit och tillbaka på ett dygn men bestämde mig sen för att åka ändå. Lite kul är det ju ändå, livet on the edge. Här kommer ett jätteinlägg om mitt dygn i Köpenhamn!
Min resa började med en promenad till tågstationen klockan 05.50 på onsdagsmorgonen bara för att (inte) mötas av ett inställt tåg. Såhär såg jag ut då: :((((( Som tur är så är min pappa en liten guldklimp och skjutsade mig till stationen från vilken jag skulle ta mitt nästa tåg.
Snart nog satt jag och åt min frukostrulle på rätt tåg i rätt tid. Något jag säger varje gång jag åker tåg är ju att jag tycker om det så himla mycket? Topp 1 mysigaste färdmedlet. Här längtade jag också efter kaffe minns jag.
Sen hade jag sådan tur att jag hann med ett ännu tidigare anslutande tåg än planerat. I vagnen var det iskallt och jag frös i mina shorts men Carro underhöll mig på sms och hallå är det inte knäppt att det bara tar 4 timmar från norra Småland till Köpenhamn ändå????
Framme!!! Hos de cykelgalna danskarna. Google mapsade mig fram till vandrarhemmet för att lämna av min ryggsäck och möta upp Gordon.
Vi köpte frukt och jag beställde kaffe av en gullig dansk med glugg mellan framtänderna (som frågade om jag ville ha "normal milk" eller "special milk"!:')) och sen satte vi oss inomhus för att det redan klockan elva på morgonen var för varmt för att sitta ute i den stekande solen.
Efter min andra frukost och hans första hade vi båda samlat nog med energi att bege oss ut på vad som skulle komma att bli en TJUGOSJU kilometers vandring runt staden. Mvh, det har gått tre dagar och jag har fortfarande blåsor under fötterna.
Vi vandrade bort till Kastellet medan vi pratade ikapp om sånt som inte förmedlats via sms nu under juni när jag varit hemma.
Gordon ville visa mig sina favoritplatser i Köpenhamn och jag hade inga särskilda önskemål på vad jag vill se så så fick det bli.
Över sjuttotrie broar och genom hela Christiania hann vi innan vi var hungriga igen. Vid dethär laget hade Gordon, som den sanna skotte han är bränt sig i solen och mina knän värkte från mina platta sneakers så vi bestämde oss för att käka lunch på Copenhagen Streetfood Market. Som alltså låg minst ett par kilometer bort från var vi befann oss just då. Men, hörrni, det såg nära ut på kartan...
På vägen dit passerade vi ungefär 2.5 nudiststrand, ett antal *alternativa* boenden (med detta menar jag inte båtarna alltså utan typ skjul i buskarna) och väldigt få andra gående (vilket senare förklarades av att det gick en buss dit, hehe).
Det var värt promenaden hur som helst!!1 Vi åt supergod pulled pork och jag åt kanske godaste äppelsorbeten jag någonsin har och någonsin kommer att äta. Inte jättebilligt ställe med tanke på att det är streetfood kanske, men rekommenderar ändå p.g.a. himla mysigt. Och promenaden kändes mycket kortare på tillbakavägen, som väntat.
Vi insåg att vi nog hade rätt bråttom trots allt om vi ville duscha och byta om innan konserten (kanske svenskans fulaste ord förresten?).
Gordon är en sån person som har starka åsikter och vet vart han står i det mesta. Tycker om sånt hos folk, blir ju så mycket roligare att diskutera då.
Någon timme senare gav vi oss ut igen. Då hade vi båda hunnit duscha, Gordon hade hunnit inhandla solkräm och smörja in sig, och jag hade hunnit bekanta mig med amerikanen på mitt hostelrum. Han hade ett internship inom "social media and stuff like that" på Europaparlamentet. Häftigt, tyckte jag.
Dörrarna skulle öppna sex och vi kom till Royal Arena lite efter sju, men Arctic Monkeys började inte spela förrän någon gång kring nio. Under tiden underhöll vi oss med att dricka äcklig dansk öl ur superstora plastglas och peka ut folk vi trodde den andra skulle tycka finna attraktiva. Så kul lek?? Som jag vann för övrigt, p.g.a. har själv tydligen rätt oförutsägbar smak.
När vi dansat och skriksjungit oss färdiga tog vi metron tillbaka till innerstan igen. Sen satt vi vid en kanal och lyssnade på mer musik och pratade tills solen gick ner innan jag krängde mig upp på överslafen i mitt lilla hostelrum och somnade på tre sekunder blankt.
Morgonen därpå var det riktigt jäkla svårt att ta sig upp ur sängen. Jag rotade fram mackan jag brett mer än 24 timmar tidigare i ryggsäcken och bestämde mig att det fick duga. 10 min extra på överslafen kändes värt även om det innebar en lagom ofärsk frukost.
Jag och mr Jag-Tog-Din-Säng-Så-Du-Fick-Sova-Där-Uppe-Och-Vägrar-Dessutom-Hälsa's skor.
Sen väckte jag Gordon för att få låna tandkräm och säga hejdå och promenerade de tio minuterna tillbaks till stationen.
Några timmar senare satt jag i fikarummet på jobbet i Nässjö igen, och det var det dygnet det. Himla kul var det. Vill slösa pengar på mer sånthär.
Men ÅH vilken drömmig helg!!! Älskar också att åka tåg, vill verkligen tågluffa igen!! Är inte lite avis nu, har velat se Arctic Monkeys så himla länge. Hoppas konserten var bra <3