nollsju:tjugoett
Landskap & Miljö, Skrivet;
en morgon denna veckan har jag sovmorgon men vaknar tidigt.
en morgon denna veckan belönas denna bedrift med en värld som fullkomligt badar i dimma och sensommarljus. såntdär ljus som blir till när solen, lika trött som jag om inte tröttare, släpar sig upp över horisonten och inte orkar kämpa emot när dess strålar bryts i tusen bitar av löv som ännu inte bytt färg.
en morgon denna veckan sväljer jag morgonkaffet i en klunk, hänger kameran över axeln och går en promenad som är sådär precis lagom lång att gå innan man fått i sig frukost.
ibland, sådana mornar som en morgon denna veckan, när det bara är jag, min hund, tystnaden och en och annan förbivinande bil får jag för mig att det är mig solen lyser för. så jag ler mot den. sen ser jag daggdropparna samlas på mina bara ben när jag går genom det höga gräset och då ler jag ännu bredare.
en halvtimme en morgon denna veckan, mellan 07:21 och 07:51 lever jag som i en lätt förtrollning. sen går jag hem och äter frukost och någonstans mellan att jag räknar minuterna till att bussen går och att jag låser ytterdörren så slutar solen lysa bara för mig och börjar lysa för oss allihop.
en morgon denna veckan har jag sovmorgon men vaknar tidigt.
en morgon denna veckan belönas denna bedrift med en värld som fullkomligt badar i dimma och sensommarljus. såntdär ljus som blir till när solen, lika trött som jag om inte tröttare, släpar sig upp över horisonten och inte orkar kämpa emot när dess strålar bryts i tusen bitar av löv som ännu inte bytt färg.
en morgon denna veckan sväljer jag morgonkaffet i en klunk, hänger kameran över axeln och går en promenad som är sådär precis lagom lång att gå innan man fått i sig frukost.
ibland, sådana mornar som en morgon denna veckan, när det bara är jag, min hund, tystnaden och en och annan förbivinande bil får jag för mig att det är mig solen lyser för. så jag ler mot den. sen ser jag daggdropparna samlas på mina bara ben när jag går genom det höga gräset och då ler jag ännu bredare.
en halvtimme en morgon denna veckan, mellan 07:21 och 07:51 lever jag som i en lätt förtrollning. sen går jag hem och äter frukost och någonstans mellan att jag räknar minuterna till att bussen går och att jag låser ytterdörren så slutar solen lysa bara för mig och börjar lysa för oss allihop.
gahh, vilken drömmig morgon! sensommarljus är det vackraste ljuset, i demand att komma till dig en tidig sovmorgon och gå promenad nu snart? deal? deal. (e seriös haha) <3